[barn] tonåringar och snart vuxna

Barnen är det viktigaste vi har. Precis så är det. Vi visar de vägen i livet. Varje steg från födsel till vuxen ålder och utflytt. Att få följa sina barn så länge. Få se både med- och motgångar är en prövning. En verklighet. Deras naiva sätt att tänka ibland, eller kontrasten där de faktiskt är smartare än en själv. Tänker ut en lösning. Anpassar sig och finner sig. Helst fantastiskt.

Att stå i motgångar, stötta och finnas. Det är nog värst. När hormonerna dalar, man är liten och stor på samma gång. Man ber om ursäkt för klumpiga kommentater och snäser igen i nästa mening. Att möta det som förälder är inte alltid lätt. Eller rättare sagt. Det är aldrig lätt. Man biter ihop, gråter själv i en hörna, reser sig och står upp för sakens skull igen. Tufft.

Medgångarna är ju lättare. Lycka och kärlek. Välmående och framgång. Och detta kommer ju av sig själv efter konsekvens, dialog och resultat. Men det tar tid. Men det är ju värt det. Ett evigt tjatande gör susen. Till slut. Man ska bara inte ge upp.


En klok kvinna sa nått bra en gång. Ett budskap, ordspråk eller vad vi kallar det En poäng är där iallafall.

”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.”
(Astrid Lindgren)

xoxo, linda

Följ mig på Nouw - Instagram - Facebook

Gillar

Kommentarer