[hört] om den totala katastrofen

liv & välmående

Idag är den den 26 december. Alla vet vi vad som hände för femton år sedan. Just den 26 december. Tror vi alla minns vad vi gjorde när nyheten nådde oss. Var vi var och vem vi var med. Jag minns det som igår. Vi var i Sverige men berördes precis som alla andra. En sådan katastrof i Thailand som tog så många människors liv. Jag kände egentligen ingen nära, bara folk på avstånd som blev drabbade. Men det tog mig rakt i hjärtat. Jag pratade och ältade. Jag kände så för alla detta människor.


När vi kom tillbaka efter julledigheten fanns det nån som var så nära min dåvarande chef. Hon förlorade man och två pojkar. Jag föll för dem. Jag kände med dem. Jag med man och två pojkar. Det blev så nära. Men ändå inte. Så gripande. Sorgligt.

Bilder lånade på internet

Nu i veckorna innan jul har jag streckhört en ljudbok. En bok skriven av en kvinna själv. Hon som starkt kommit ur den värsta förlust man kan tänka sig. Att åka med sin egen familj och väninnans familj. De bästa man har och njuta sol och bad i Thailand denna december. Och att i detta förlora man och två barn, och väninnan med barn. Att komma så tom hem. Jag blev så tagen. ÄR så tagen. Att lyssna på hennes egna förtvivlade ord om hur de faktiskt hittar fokus igen. Hon och hennes äldsta son. Tillsammans bygger de upp en ny vardag. Ofattbart. Overkligt. Jag grät så många gånger för hennes skull. För deras skull. Att tvivla på sig själv och livet är inte konstigt man gör i denna totala misär. Katastrof. Hade jag varit nära henne hade jag velat krama henne. Ge henne lite av min egen styrka. Även om femton år har gått måste det vara lika jävligt ännu.

Tänk hur beroende man blir av sitt nätverk runt en. Hur man suger in all kärlek från alla som knappt vet hur de ska bete sig i en sådan katastrof. Men hur värdefullt varje litet ögonblick blir. Detta beskriver hon så väl. Om hennes tacksamhet. Och såklart den professionella hjälp hon får. Och behöver. För att inte packa ihopa. Att vilja inte vakna en dag. Vilket inte är konstigt om ni frågar mig. Var? Var hittar man sin nya energi igen tro. Till slut kommer känslan av uppskattning. Att hon faktiskt värdesätter att hon fick en ny chans att leva. Men det måste sitta långt inne där. Innan man hittar dit igen. Kära du, Malin Sävstam - om du mot förmodan läser min blogg vill jag ge dig en tanke. En extra just idag. Denna tunga tunga dag.

Omslaget till Malin Sävstams bok ”När livet stannar” visar ett silversmycke hon fick av sina vänner när hon varit med om det värsta någon kan tänka sig - hon hade förlorat sin man och sina två yngsta barn i flodvågskatastrofen. På ett hjärta av silver som symboliserar mannen Mats vilar tre små silverbrickor med barnens namn ingraverade. Axel är sonen som överlevde tillsammans med Malin och boken är en berättelse om deras sorg och deras väg tillbaka till viljan att leva.

xoxo, linda

Följ mig på Nouw - Instagram - Facebook

Gillar

Kommentarer

EliinaSvensson
EliinaSvensson,
💔 Så fruktansvärt nouw.com/eliinasvensson
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229