[känslofylld] begravning av en älskad en

liv & välmående

Att bli nittiofem bär minsann respekt med mig. Att samtidigt vara pigg och stark ända in i det sista är få förunnat. Min mans morfar, jag har känt honom sedan 1996. En pigg gubbe med bra humor och ett stort hjärta. Han var omtänksam och klar, visste vad han ville och definitivt ville han alla väl. Idag begravdes han. I kapellet samlades vi för att ta farväl. Känslofullt.

På bilden ovan fyllde han nittiofyra. Då var vi hos honom med tårta och sång. Våra tappra starka barn var med och jag bad om en bild såklart. Det ville de alla med morfars kommentar; -skriv att vi är "skolekamrater" underbara människa. Det finns så många härliga historier kring honom. För oss alla och för våra barn. Det märkes idag. Att se deras kärlek och känslofall. Tårar och kramar, starka händer i varandras och vilken styrka de delar. Beundransvärt. Att se och uppleva berör mig starkt.

Hur alla reagerar. Att förlora en förälder är kämpigt, det vet jag, men det hade varit lika tufft för mig om hon var nittiofem. Tårar och känslor, han är ju saknad. Redan ju. Av oss alla. Vila i Frid, vi tänker på dig och minns minnena starkt och tydligt.

xoxo, linda

Följ mig på Nouw - Instagram - Facebook

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229