[nitton] år sedan mamma

Mamma. Idag är det nitton år sedan du tog ditt sista andetag. Nitton år sedan som cancern tog dig. Nitton år sedan som en bit av mig försvann. Det äter upp mig varje dag men jag har lärt mig att leva med det. Man hanterar en sorg men det tar tid. Och det har denna sorg gjort. En mamma är en mamma. Även om det värmer i mitt hjärta att veta att min pappa inte är ensam. Han lever med en helt fantastisk kvinna. Hon är mån om honom och om oss. Jag är glad för henne. Det vet hon.

Men såklart är tanken, speciellt idag, på mamma och vad som hänt på dessa år. Dessa nitton år har gått så fort. Det känns som igår och ens tidsperspektiv är tusan vagt. Men samtidigt har det på dessa nitton år hänt så mycket. Så många saker som jag hade velat dela med henne. Mamma. Tänk bara om du hade fått uppleva våra två fantastiska barn. De hade du gillat. Och allt som de gjort och upplevt under dessa år. Och tänk. Tänk om du varit mitt stöd under allt som varit för mig.

Men man lär sig hantera det. Tiden läker INGA sår. Men tiden låter såren blekna lite. Och så är det. Men det går inte en dag utan att jag skänker dig en tanke kära mamma. Jag känner att du är med mig hela tiden. Närvarande. Inom mig. Alltid. Idag var känslan starkare. Det gick en vind genom mitt stängda kontor. Jag reagerade skarpt. Inbillning eller verklighet men jag låter mig själv tro att det var du. Du som visade dig för mig just idag. Idag som för nitton år sedan var den tyngsta i mitt liv.

Saknad - älskad - för alltid i mitt hjärta

xoxo, linda

Följ mig på Nouw - Instagram - Facebook

Gillar

Kommentarer