[sjuttonde luckan] pandemin tog och gav mig

Vad ska man säga. Detta är väl en lärdom i sig. Pandemin. Det trodde man aldrig att man skulle få uppleva. En pandemi, ett virus som slår ut en hel befolkning. Som påverkar alla på olika vis. Tragiskt och jobbigt. Många ältar och tycker synd om sig själv. Med all rätt. Vi kan ju inte ses, vi kan inte kramas och vi kan inte leva som vanligt. Tro tusan att vi påverkas.

Av mig har den tagit en del. Just umgänge, närhet och relationer med familj och vänner. Allt får ett hinder. Allt i fråga sätts och det blir samvete i vad man gör och inte gör. Detta har lite tagit musten ur mig. Så det är väl det. Det som pandemin har tagit. Musten ur mig lite. Man känner att man lägger energi på detta. Energi som jag velat lägga på annat. Det är inte kul.

Vad gav pandemin mig då? Har den gjort det? Gett mig nått bra. Det skulle vara möjligheten att få upp ögonen. Jag som många andra. Man ska inte gå till jobbet och snörvla, man ska inte vara för nära i matbutiken, man kan jobba hemifrån, man behöver inte flyga och fara utan man kan värdesätta att vara hemma, man bör tänka efter en extra gång. Det är att få upp ögonen för omvärlden. Och det har kanske pandemin gett mig få. Möjligheten att få upp ögonen lite. Och det gör ju att man ser på saker och ting lite annorlunda. Man hör hur andra tolkar saker och ting och då kan man få en ny syn på dessa människor och framförallt hur de resonerar. Intressant. Så ja. Det är nog bra faktiskt. Att få upp ögonen lite. I detta.

Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer -> HÄR

xoxo, linda

Följ mig på Nouw - Instagram - Facebook

Gillar

Kommentarer