[snorhund] och snorungar

En del säger att jag platsar i curlinglandslaget. Inte för att jag kan spela curling, inte ens ett lite, men jag curlar kanske barnen ibland. Och även hunden då och då. De vet vart de har mig, precis runt lillfingret. Men även jag kan bli arg och visa.

Men att skämma bort är något jag älskar. Jag servar gärna när man får kärlek och uppskattning i retur. Då är det värt det. Och det tycker jag på riktigt att jag får. Mestadels iallafall. Men ibland trotsar de såklart. Både hunden och barnen. Kräver och förstår inte meningen med ge och ta. Då får man förklara, dra i handbromsen och övertyga de om att tar man så ger man. Men med hunden är det inte alltid lika enkelt. Och han har ju lärt sig hur vi fungerar. Ibland annat än barnen. Lustigt.

Hunden kan tjata om att få vår uppmärksamhet och såklart får han det. När han vill ha nått gott mutar han och tjatar. Stirrar och psykar. Vi står fast vid ett nej... länge. Men tillslut ger vi med oss. Och va? Med barnen står vi fast vid beslut men hunden... han får alltid som han vill. Snorhund. Barnen skämmer vi bort lika mycket men de förstår värdet i att bli bortskämda. Snorungar. Jag älskar mina snorungar och min snorhund. De är värda sin curling. Och jag tror de älskar det.

xoxo, linda

Följ mig på Nouw - Instagram - Facebook

Gillar