[sörja] randigt

Häromdagen möttes jag av en tragedi som satte spår i mig. Jag kan inte gå in på detaljer men det var inget som hänt hos oss, på längre avstånd, men som medmänniska man är så påverkas man ju ändå. En familjetragedi som gjorde att jag sa till mina barn många gånger den kvällen... -glöm inte bort hur älskad du är, av hela världen. Att barn kan må dåligt i hemlighet är ingen nyhet men så fruktansvärt. Att barn inte ses av vuxna mer och oftare. Det gör ont. Jag tjatat kärlek i mina barn varje dag. Kanske ibland så jag kräks men man kan inte nog säga det oftare. Alla människor är viktiga individer.

Med detta fick jag med mig ett budskap som satte sig. Det var så jag fick skriva det i mina anteckningar. Och nu är det där. Alla människor, vid olika tragedier i livet som ska sörjas kan göra det på olika vis. Och livet måste gå vidare, på ett eller annat vis. Det kan ju vara så, att man gråter ena timmen och skrattar den andre. Jag minns det själv med ett barn på nästan två när min mamma lämnade jordelivet. Det gjorde så ont i mig, jag ville bara skrika, men samtidigt var jag så imponerad av mitt barn och vårt familjeliv. Då gick det inte att sörja, då fick man le och vara en mamma. När detta går fram- och tillbaka, upp och ner. Vet ni vad man gör då? Då sörjer man randigt... hur talande är inte det. Ett ordval som satte sig hos mig. Än idag gör jag det, sörjer randigt, olika saker. Jag tog detta till mig och känner verkligen in mig i den känslan.

xoxo, linda

Följ mig på Nouw - Instagram - Facebook

Gillar

Kommentarer