[summering] av hans månader i Madrid

Han är hemma igen. Fyra månader gick fort på ett vis men känns som en hel evighet på ett annat. Nu var det dags för honom att avsluta. Fyra månader han kommer minnas hela livet. Fyra månader i blandade känslor som stärkt honom. Han har bott i fantastisk familj, gått i en engagerad skola och träffat vänner från stora delar av världen som kommer finnas kvar förevigt. Detta borde alla ungdomar som har möjlighet göra. Att komma hem stärkt med flytande spanska är få för unnat.

Att lämna ett hem man bott i flera månader är tungt. Med beröm av värdmamman att de aldrig haft nån som honom. Kanske säger hon det till alla men min tro som mamma är att det stämmer. Han tar för sig socialt och har trivts bra så det speglar ju sig. Gåvor var de värda ju. Klart han haft tuffa perioder. Speciellt i vår förlust av M. Men han är glad han slutförde.

Flygresan hem gick bra. Böter för övervikt men vad att göra. Ett liv i en resväska väger. Mellanlandning i Amsterdam och vidare mot Köpenhamn. De var fyra ihop. Som gått i skolan ihop och fick avsluta på bästa vis. På Hyllie stod vi med öppna armar. Att få krama honom efter alla dessa månader. Ni kan inte förstå. Han var efterlängtad. Av oss alla. Kärlek i massor.

Hemma var vi förberedda. Med vimpel om välkommen hem och mat han önskat. Pannbiff, potatismos och sås. Sås äter man inte i Spanien så detta stod högt i kurs hos honom nu. Och en stor marängbakelse. Socker och choklad för att fira. Han fick skrapa i kapp på sin triss och började såklart med att vinna. Sen slängde sig han och hans bror i vars en soffa. Verkligheten var i kapp och det hördes skratt och jargong. Älskade ungar. De har saknat varandra. Vi har saknat att vara kompletta. Han berättade minne och händelser, traditioner och rutiner. Så kul att höra. Såklart kom känslorna med. Tomt utan hund, se och känna på en urna och få lov att minnas. Sorg- och glädjetårar om vartannat.

Vi är tacksamma att ha honom hemma igen. Speciellt i dessa tider. Men det har varit häftigt. Roligt att följa och få dela med honom. En skola som verkligen tar hand om sina gästelever. Nedan lite bilder för att se lite. Lite av hans vardagsliv i Madrid.

Att släppa munskyddet igen är en omställning. Att få gå utomhus utan tar säkert ett tag att vänja sig av med. Likaså att middagen serverades efter nio. Tänk att man präglas in i nya rutiner så fort. Livets omställningar. Men nu är hemma. Vi vaggar in honom i svensk vardag igen. Men vi börjar med att njuta av julen tillsammans och hoppas att vi håller Coronan på avstånd.

xoxo, linda

Följ mig på Nouw - Instagram - Facebook

Gillar

Kommentarer